Hej,
Först ett stort tack till alla som hört av sig efter mitt förra brev, det var både ris och ros och jag älskade det! Det är precis den sortens respons jag vill ha, invändningar och kommentarer kring det jag skriver, men beröm sitter fint det med. Jag vill att vi alla är delaktiga i arbetet med att driva föreningen framåt, vi är några som tagit på oss ett större ansvar och har hand om den "dagliga driften" men vi behöver hjälp. Hur vill du hjälpa till? Har vi missat någon aktivitet som du brinner för och kan tänka dig hjälpa till med?
Vår familj har flera gånger varit i USA på semester och jag har utöver det varit där ett par gånger med jobbet. Vår senaste resa var för att par veckor sedan och då vad det östkusten och San Francisco vi besökte samt ett besök hos släktingar i Denver.
Jag har alltid trivts i USA, men denna gång blev jag mitt i semesterglädjen verkligen både beklämd och ledsen. Aldrig har jag under mina besök här (skriver detta på en bänk i Yerba Buena Gradens framför Martin Luther Kings minnesplats) sett så många som samhället på ena eller andra sättet "kastat ut". Nyss kom en man och satte sig på bänken mitt emot, hans kläder hade sett sina bättre dagar och frisyren skulle behöva sig en uppfräschning. Mannen var någonstans i 50-60 års åldern och var av allt att döma hemlös sedan en tid tillbaka. Mannen lade ner stor tid på sin personliga hygien med både tandstickor och olika hudkrämer. För att skölja av sig det värsta av nattens smuts använde han den närliggande drickfontänens vatten. Till skillnad från många andra jag sett under denna resa hade denna man kvar sin stolthet, hela hans kroppsspråk skrek ut skam över situationen han befann sig i. Han var mycket noga med att hålla sig på ena kanten på bänken för att undvika att störa min familj som även satt på samma bänk, hela sitt bohag som var samlat i två trasiga smutsiga väskor placerades noga intill platsen han satt på. Jag har sett många hemlösa och brukar dessvärre vara kall nog att bara gå förbi fullt upptagen av mina egna tankar eller ännu värre medvetet undvika deras blickar, men det var något med denna man och situationen vi var i som grep tag i mig. För samtidigt som denna man spenderar all sin tid med att klara sitt dagliga uppehälle spenderade jag stunden på bänken som en paus från allt shoppande.
Denna händelse fick mig att reflektera hur bra vi har det i Sverige. Vi har en allmänt finansierad sjukvård som tar hand om oss när vi blir sjuka utan att vi får med oss en saftig räkning hem. Vi har en socialtjänst som är ett slutgiltigt skyddsnät som fångar upp oss om vi faller. Vi går mot en utveckling där vår försäkringskassa lutar sig mot en dom i förvaltningsrätten och därmed tolkar reglerna mycket hårdare än tidigare. Allt fler får sitt omsorgsbehov satt till 20 timmar och där under vilket gör att det är kommunen och vår socialförvaltning som får ta kostnaden. Både Anita och Péter har sökt kontakt med aktuellt stadsråd för att få en diskussion, men responsen har varit långt ifrån vad vi tycker är rimligt varför de nu vänt sig till media och jag har sökt kontakt med vår partisekreterare Sofia Arkelsten för att få i gång en diskussion. Resultatet av denna förflyttning har vi sett i tidningarna de senaste dagarna, vår socialtjänst går mot ett stort underskott.
Men även om det för närvarande tornar upp sig mörka moln finns det ändå strimmor av ljus som sipprar igenom. Det glädjer mig att vi moderater nu kommer fokusera än tydligare på vår gemensamma välfärd då den tagit lång tid att bygga upp men snabbt kan raseras (något vi lite tillspetsat ser håller på att hända). För handen på hjärtat, dessa frågor har knappast varit de frågor vi moderater profilerat oss mest på genom åren. Vi som ett av Sveriges största partier har ett stort ansvar och det är upp till oss att ta det. Det system vi har för välfärd har som sagt många fel och brister men grundprincipen är bra och den ska vi värna och bygga vidare på. Det glädjer mig vidare att vi nu centralt under ledning av Mats Gerdau kommer titta på var felen och bristerna inom vår äldreomsorg finns och ta fram förslag på förbättringar.
Mannen på bänken fick mig även att reflektera över hur vi tänker och resonerar i allmänhet, jag får ibland en känsla av att vi alltid måste ha siffror på allt vi gör, men hur sätter man en siffra på sunt förnuft och på att bry sig om varandra? Vi ska naturligtvis ställa krav på Stat, Kommun och Landsting/Region, men var och en av oss har enligt mig även ett personligt ansvar. Det är en lätt väg att skjuta ifrån sig problemet och kräva att "samhället" med våra höra skatter ska ta sitt ansvar. Samhället med alla dess delar SKA utan diskussion ta ett ansvar, ett stort ansvar men medmänskligheten kommer som ordet säger från oss människor. Jag är övertygad om att mjuka värden går att kombinera med hårda om vi bara bestämmer oss för att det går, ser möjligheterna i stället för hindren. Eller som Volvo en gång formulerade sig i en reklamfilm - "think outside the box".
Hur tycker du att vi moderater i Kullabygden ska jobba med de nya moderaterna som det nya välfärdspartiet, lokalt, regionalt och centralt?
De allra bästa hälsningar
Jonas Kihlman
Ordförande Moderaterna i Kullabygden